Hypotyreoidism

Underfunktion i sköldkörteln - på medicinskt språk kallad hypotyreoidism - är en tämligen vanligt förekommande sjukdom hos både hund och människa.
Den är vanligare inom vissa hundraser och drabbar oftare till exempel riesen- och mellanschnauzer, hovawart, welsh springer spaniel, amerikansk cockerspaniel och keeshound. Sköldkörteln, som finns vid struphuvudet, producerar hormoner som reglerar ämnesomsättningen i kroppen. Vid en underfunktion producerar körteln för litet av det viktiga hormonet tyroxin, vilket påverkar de flesta funktioner i kroppen.

TRÖTT OCH LÅNGSAM
Vanliga symptom är att hunden är tröttare och långsammare både fysiskt och psykiskt. Den kanske går upp i vikt utan att äta mer, tål kyla sämre, får en torr, mjällig förtjockad hud och ett håravfall som ofta är symmetriskt. Tikar kan få störningar i löpcykeln. En del hundar uppvisar flera av dessa symptom, andra bara något av dem. Orsaken till sjukdomen är oftast okänd.
Av någon anledning sker en succesiv tillbakabildning av sköldkörteln och den kan inte längre producera de mängder av tyroxin som krävs för att kroppen ska fungera bra. Genetiskt nedärvda faktorer är uppenbart av betydelse åtminstone i en del av fallen eftersom sjukdomen är så mycket vanligare i en del raser.

BLODPROV GER SVAR
Diagnosen ställs med hjälp av blodprov. Sjukdomen utvecklas långsamt och det kan därför i vissa skeden vara svårt att bedöma provsvaret. Ibland krävs kompletterande eller upprepade blodprover för att man ska vara säker på diagnosen.
Behandlingen vid underfunktion i sköldkörteln är livslång och består i att man dagligen, helst på morgonen, i tablettform ger hunden ersättning för de hormoner den saknar. Doseringen är individuell och man måste därför ibland kontrollera att dosen är den rätta. Detta görs genom att ta ett blodprov och analysera tyroxinhalten. Första kontrollen görs cirka en månad efter att medicineringen inletts och därefter en till tre gånger per år. Prognosen är mycket god och hunden kan leva ett helt normalt liv om den får sina tabletter.

Källa: Veterinär Åke Hedhammar på smådjurskliniken vid SLU,